När jag var liten och ville börja rida så var jag seriöst RÄDD för allt!!! Hästar var typ det läskigaste som fanns! Jag kunde stå och skrika gråta vägra att sitta upp på hästen på ridskolan MEN min ridlärare viste att det fanns något oss mig så hon vägrade ge upp.. Enligt henne så skulle jag sitta på hästen hela ridlektionen! Hon tvingade mig rent ut sagt... och det är jag så sjukt glad över nu att hon gjorde! Med hennes betende att hon aldrig gav upp med någonting smittade av sig till mig! Efter ett tag så började jag och mamma så smått leta efter en lämplig bra liten B-Ponny.. Men jag blev så otroligt kär i en STOR kraftig fjording! Mamma trodde aldrig att jag skulle klara av henne.. Men jag fick som jag ville och vi köpte henne! Så någon vecka senare åkte vi och hämtade Bellis (fjordingen)! Och ja mamma hade väl kanske lite rätt.. jag blev rädd för henne så fort hon var hemma men jag hade inte tänkt att ge upp för det! Jag fick hjälp av många men jag kom ingenstans i träningen men vems fel var det?? Jo MITT!! Jag gav upp på utsidan men inte på insidan.. Jag viste att jag kunde om jag bara vågade men det var inte så lätt Bellis var stor stark och kraftig.. Hon var 147 och vägde 400 kg och jag var 140 och vägde 35 kg... Lite skillnad om man säger så!! Men efter ett tag så hade vi bantat ner Bellis så hon var lite mindre "tung" Att rida men det var inte mycket skillnad.. 

jag blev modigare och modigare! 

Tills jag och min kompis Nadja red ut en eftermiddag efter skolan helt själva... Bellis gick längre steg en vad Nadjas häst gjorde så hon hamnade bakom mig och jag sa något som hon inte hörde  hon skulle  trava ikapp mig för att fråga vad jag sa men det blev tävling mellan hästarna och vi kunde inte få stop på dom när dom skenade vilt iväg vi hade ingen kontroll på dom stora djuren... Bellis bockade och sparkade med benen efter Nadjas häst och jag kunde inte rycka ner mig i sadeln så jag flög fram på Bellis nacke av misstag då hon bockade igen och jag flög en bit framför dom på marken så sprang Bellis ch hoppade över mig jag svimmade av vi vet inte om jag svimmande av att Bellis kanske råkade slå till mig med hoven i huvudet eller av fallet.. Dom anndra skenade iväg pch jag låg ensam kvar på marek avsvimmad.. jag minns ingenting det är Nadja som har sagt allt jag minns bara att jag trodde att det var en dröm så jag vaknade nog till av att det föll några droppar från himmlen. Jag reste mig upp försiktigt och ropade på Nadja.. Fick inget svar! Ensam kall och shockad stog jag mitt på sand och betong i Bollebygd. Efter ett tag så såg jag Nadja komma ridande hon ropade på mig.. vart är Bellis tänkte jag.. Vi gick mot stallet där stog en tjej och tog hand om Bellis, sätt dig på stolen sa hon till mig så jag satte mig! efter ett tag kom mamma och hämtade mig. Vi åkte in till akuten och dom kollade på mig. Inte så farligt men en kraftig hjärnskakning hade jag fått! När jag vaknade på morgonen så brände det till i sidan på mig jag hade fått en riktigt stort sår på höften efter fallet och på armen och handen, ridhjälmen var sönder och gick inte att rida med längre.. 

Detta gjorde mig enu räddare en vad jag var innan! Men jag började försiktigt återhämta mig efter fallet... 

Jag fick börja rida igen om det blev mest skritt i padocken, Det blev mindre roligt med ridningen och allt gick åt helvete rent ut sagt!!! Efter ett tag så bytte jag stall till Wallgrens där Frida och Emelie hjälpte mig att klättra upp till en nivå dör jag alldrig hade varit innan! TACK TACK!!! Så otroligt tacksam för det!!! sedan sålde vi Bellis för att hon hade gjort sitt oss mig nu var det tävlings dags! Och aa här är jag nu rider och tävlar Rory det går nu riktigt bra!! JAg är stolt över mig själv!! TACK TILL: Mammii, Frida, Emelie, sist men INTE minst ;) Bellis <3 <3 ALLA kan lyckas!! <3 :*

 

Provridningen av Bellis!! <3