Rambo.. <3
Jag tänkte lite för en stund sedan på gammla tider..
Och som alltid när jag gör det så får jag upp tanken på Rambo..
Min lilla älskling! Vart ska jag börja?
När jag började på ridskolan var jag LIVRÄDD för hästar..
jag testade Rambo och blev kär! Så han var den enda hästen jag red där efter ett tag..
Jag vägrade rida ngn annan häst! Jag tänkte inte ens på att det KUNDE så ngn annan häst en Rambo på listan! Så jag gick varje fredag och tog hans ryktpåse och började rykta..
Han tog bort min rädsla och vi utvecklades tillsammans, Han var som MIN egna häst! Och han gjorde varje sekund i mitt liv bättre. När jag satt på hans rygg så fanns det inga förhinder inget kunde stoppa oss!
Jag var inte längre räd för ngt! Han kunde kasta av mig in i ridhusväggen ute i vatten pölar MEN jag var lika glad för att rida honom endå! Jag satt liksom lyckligt upp i sadeln igen och tänkte : Gud vad bra vi har det Rambo inget ska få skilja oss åt! Tillslut så blev det ju sommar och hästarna skulle ha sommar lov från ridskolan ocj jag från skolan precis som vanligt.. men då köpte jag en egen häst..
Idiotisk som man är så tänkte jag ju inte på att jag skulle ju inte kunna rida Rambo längre.
Och det fattade jag när vi hade ägt Bellis i kanske 2 månader och då kom ångesten!
saknaden och allt hemska! Jag ville inte längre ha Bellis men det var så svårt att säga till mamma..
så jag gick och väntade på att han skulle bli såld från ridskolan..
Allt känndes piss och jag tryckte ner ansiktet i kudden inprincip varje natt för att det inte skulle höras att jag nästan låg och skrek efter honom! Tillslut så ville jag knappt rida Bellis så jag skyllde på att jag blev rädd för henne.. Och allt blev bara värre! Men efter ett tag så träffade jag en kille.. Fredrik då känndes det bättre ett tag! Det var någon som kunde förstå mig! Men det tog slut efter ett tag av personliga anledningar och då saknade jag även honom och samtidigt Rambo och allt var extremt jobbigt!
Jag ville inte ens gå upp ur sängen!
Men Linnea en tjej som gick i min ridgrupp på Holmen när jag red Rambo och som även gick i Fredriks klass hjälpte mig ganska mkt även om tankarna längst inne var att jag bara ville dö!
Men Linnea en tjej som gick i min ridgrupp på Holmen när jag red Rambo och som även gick i Fredriks klass hjälpte mig ganska mkt även om tankarna längst inne var att jag bara ville dö!
Men hon pushade mig fram i varje steg jag tog! Och hjälpte mig även med Bellis en lång tid! Följde med mig till stallet efter skolan mockade och red med mig!
Det är jag otroligt tacksam över Nea det ska du veta!
Det är jag otroligt tacksam över Nea det ska du veta!
Och jaa Fredrik kom jag över när jag fattade varför vi verkligen gjorde slut..
Men Rambo skavde fortfarande enda in innanför hjärtat!
Och hösten 2012 sålde vi Bellis.. Då hade jag även träffat en annan kille Kevin! som jag är tsm med fortfarande! Han förstår mig otroligt bra och är nu den jag pratar med om allt!
Mår jag skit är det han jag går till! Älskar honom och kan inte beskriva hur lycklig jag är med honom! Han gör mitt liv värt att leva! <3
Men jag saknar fortfarande Rambo! Jag tog ett uppehåll med ridningen och efter ett tag så hittade jag en D-Ponny! Rory heter hon! Jag började träna men något känndes inte riktigt bra! Så det sket sig efter inte ens två månader.. och det fick bli att jag bästemmde mig för att sluta rida! Efter ett tag vaknade jag med kännslan att jag MÅSTE åka till stallet! Så jag ringde en tjej som heter Anna och frågade om en häst som heter Ivar skulle behöva ridas lite då och då?!
Men nepp! Han var såld! Så Kom hon med en ide jag skulle åka och testa en annan B-Ponny! Så jag gjorde det! Och när jag kom in i stallet där den stog uppstallad så kännde jag en konstif kännsla fast en bra kännsla! Och första taget med ryktborsten kände jag att denna hästen WOW jag trivs jag mår bra här!
Mår jag skit är det han jag går till! Älskar honom och kan inte beskriva hur lycklig jag är med honom! Han gör mitt liv värt att leva! <3
Men jag saknar fortfarande Rambo! Jag tog ett uppehåll med ridningen och efter ett tag så hittade jag en D-Ponny! Rory heter hon! Jag började träna men något känndes inte riktigt bra! Så det sket sig efter inte ens två månader.. och det fick bli att jag bästemmde mig för att sluta rida! Efter ett tag vaknade jag med kännslan att jag MÅSTE åka till stallet! Så jag ringde en tjej som heter Anna och frågade om en häst som heter Ivar skulle behöva ridas lite då och då?!
Men nepp! Han var såld! Så Kom hon med en ide jag skulle åka och testa en annan B-Ponny! Så jag gjorde det! Och när jag kom in i stallet där den stog uppstallad så kännde jag en konstif kännsla fast en bra kännsla! Och första taget med ryktborsten kände jag att denna hästen WOW jag trivs jag mår bra här!
och det var Quittra! men jag saknar fortfarande Rambo och kan gråta när jag tänker på våra tider! <3
Kommentarer
Linda
fint men ledsamt <3
Trackback
